"mamma, mår du bra?"
Igår ringde chefen "hej hur går det med barnen, kommer du imorgon?" Självklart svarar jag, barnen är friska nog att gå till förskola/barnvakt trots penicillinkur så imorgon kommer jag, bra tyckte han. Igårkväll började jag må mysko. Blodsockret var svårt att få ner vilket det har varit nu i dessa pollentider men jag hade 0,0 i ketoner så det var ju bra! När Alfred vilade på em så la jag mig i soffan under en filt och tyckte att jag började må ännu mer mysko. Jack kom fram och frågade "mamma, mår du bra?". Och ne jag mådde inte så bra. När jag låg ner och varken rörde mig eller pratade så måddejag bra. Men minsta lilla rörelse så började jag må illa, ställde jag mig upp började jag bli yr. Inatt fick Danne ta barnen för som sagt att så fort jag rörde mig började jag må illa. Hade kräkhinken nära sängen hela natten ifall. Vid 04.30 var jag tvungen att springa och kissa(njae släpa mig till toan var väl rätt uttryckt). Och då kom det, kräk! När jag för stunden kände mig färdigkräkt gick jag och la mig igen och hoppades att det bara var em gång. Kan jag gå till jobbet? Egentligen visste jag ju svaret men iom att jag sagt igår att "det är inga problem jag kommer imorn" så låg jag ändå i ett par timmar och funderade. Men jag kände fortfarande att varje liten rörelse gjorde mig yr och illamående. Inte kan jag jobba med öppna livsmedel då! Så med skam i kroppen Ringde jag chefen som självklart förstod och sa att det var väl nästan väntat, magsjuka är svårt att undvika när man själv är den som torkar bort bacillerna. Och ja, så är det väl. Men så konstigt mådde så bra igår på dagen....
