Jag känner mig inte ung längre! Ne riktigt gammal faktist. Jag hade min första ålderskris när jag skulle fylla 20. För mig var det jättejobbigt att passera den gränsen. Över 20 så kändes det liksom som man inte längre kunde göra bort sig och att det var okej :P då skulle jag börja tänka på vad jag sa, alltid bli lagom full, alltid ha det städat hemma. Liksom göra ett städschema där jag varje tisdag skulle skura golvet. Hände det? Ne så klart inte :P men för mig var just 20-gränsen lite svår att ta sig över. Nu tror jag att jag är inne i någon form av ålderskris igen. Inte just med fokus på åldern jag fyller i april, alltså 26 år. Utan snarare att alla toppbloggare och instagramkonton jag följer är i min ålder och liksom hunnit med så mycket, gör så mycket varje dag, varje helg ja hela tiden. För något år sedan kände jag mig ändå ung och att jag hunnit med så mycket. Jag menar jag har hus, två barn och min fästman och för att vara 25 år och ha allt det där och liksom en stabil vardag är ju inte fy skam. Jag borde inte känna mig gammal när jag jämför mig med folk omkring mig i samma ålder men det gör jag:P
Så vad har denna kris lett till än så länge? :P jag har alltid varit skeptisk till plastikkirurgi och ingrepp för utseendet skull. Dock har jag den senaste tiden både funderat på fillers i läpparna och att så småningom fixa till mina bröst som ja... visst de hänger inte ner i naveln och så förändrade är de väl inte än men de är inte riktigt lika fasta och sitter inte riktig lina högt upp längre som de gjorde innan barnen 🙈 Danne är helt emot alla typer av ingrepp och innan jag gör något måste jag först veta att kag verkligen vill och sedan även få med honom på tåget :P ja först kanske jag ska gå igenom min lilla kris med 😂 Ne men lite fillers i läpparna har jag inget emot. Så vi får se 🤔
Och det här med rynkor. Jag läste någon artikel att redan vid 20 år så börjar rynkor bildas och vid 25 ska man absolut ha börjat med anti-agekrämer. Ja... asså... jag har ju börjat märka att jag har lite fler kråksparkar vid ögonen nu men om det är något som skulle få mig att känna mig gammal så hade det väl varit om jag börjat med anti-agekrämer? 😳 så njae... jag får väl typ sluta le så mycket så ingen ser att jag börjar få rynkor 😬
För övrigt går jobbet toppen! Det svåra är allt runtomkring. Fortfarande ingen dagisplats till Alfred och det är mycket körande fram och tillbaka. Lämna Jack på dagis i Ekedalen, lämna Alfred hos barnvakt i Tidaholm, åka och jobba, stressa och hämta Alfred för att hinna till Ekedalen i tid och hämta Jack inom utsatt tid. Än så långe har det löst sig bra men ibland är det verkligen inte lätt att få ihop det. Man känner att man lever vissa dagar iaf!
När jag hämtade Alfred hos mamma idag hade Alfred lärt sig en ny sak som mamma stolt visade upp! Hon hämtade en leksakskossa och frågade Alfred "vad säger kossan?" Varpå Alfred svarade med ett "ngngngng". Varje gång han såg en kossa eller om man frågade vad kossan sa så gjorde han samma ljud. Ett försök till "muu" men låter inte riktigt rätt. Men alla små framsteg gör mig så stolt ändå! Så stolt att jag genast tog fram telefonen och filmade och skickade till Danne "titta vad han lärt sig, säga ngngng(muuu)" 😂
Bananskal ska vara bra mot rynkor har jag hört! 😏
