En gnällig natt
Klockan är inte ens åtta och jag har varit inne och jobbat min dag! Redan?! Yes med en gnällig skrutt hemma fick det bli så. Så svårt med när man ska vabba eller inte 😓 alltså kräksjuka, vattkoppor, feber etc. Jo men då vet man att man ska vara hemma. Men som nu! Alfred var sjukt gnällig igårkväll och vägrade ligga i sängen. Väl uppe gick det bra men gallskrik när man la honom i sängen. Trots alvedon var det gallskrik med. Tror han somnade vid 22-tiden. Vid 00 vaknar han igen med gallskrik, sedan vid 02 och sista gången vid 04 och samma sak varje gång GALLSKRIK. Men ingen feber, visst lite förkyld har han ju varit så snorig och lite slemmig i halsen men annars inte så mycket som man såg stod fel till. Jag velade som en tok igårkväll om jag skulle vabba eller inte. Känns så dumt om han mår bra att jag bara går hemma, jag behövs ju faktist på jobbet och varje gång jag är hemma så får jag så sjukt dåligt samvete. Samtidigt vill jag inte skicka honom till dagis om han på morgonen inte alls skulle må bra och att pedagogerna då får stå ut med en skrikig unge hela dagen 😓 men efter lite velande fram och tillbaka kom jag och Danne fram till att jag börjar jobba som vanligt 06 och då går Danne upp med barnen och kollar hur Alfred mår. Om han fortfarande inte är bra så får jag åka hem innan 07.30 när vi fått in en ersättare på jobbet eftersom Danne började 08 och hade svårt att vabba idag. Men efter att natten gick som den gick så bestämde jag ändå att jo, han bör vara hemma om inte för annat så för att sova! Men att ringa in någon till jobbet vid 04.30 är inte det lättaste så åkte ändå in och jobbade en timme tills min ersättare kom. Men usch vad dåligt samvete man får när man lägger stress och press på chefen att få ihop det, på min kollega som då fick stå själv med charken vid öppning och för alla andra som jag rör till det för 😓 men nu är vi hemma jag och barnen och jag har redan lagt Alfred igen. Efter en timme vaken tid.