Besöket hos läkaren på Gyn!
I tisdags var det äntligen dags för läkarbesöket hos gyn. Så skönt att äntligen få några svar på mina problem och främst, kunna utesluta en tumör. Jag lämnade av barnen hos pappas Mia och åkte till Skövde. Just till sjukhusbesök vill jag alltid vara ute i väldigt god tid. Så jag kan åka till Skövde 1,5 timma innan besöket bara för att jag vill kunna samla mig innan och slippa stressa. Oftast så tar jag blodtrycket när jag är hos min diabetessköterska eller läkare och då oroar jag mig alltid att det blir fel resultat om jag stressat innan. Men i tisdags hade jag inte så mycket tid på mig. Fyra minuter i så anmälde jag mig i receptionen och sprang vidare upp till avdelningen. Två minuter i sätter jag mig i väntrummet och direkt kommer en sköterska ut som ropar upp "Johanna". Både jag och tjejen bredvid reser oss upp. Sköterskan tittar i sina papper och säger "Gustavsson". Jag hade tid kl nio men inte förens tjugo över kommer min läkare och ropar upp mig.
Hon presenterade sig och eleven som gick med henne och frågade om det var okej att hon var med. Självklart svarade jag! Vi gick in till hennes rum och så fick jag berätta om mina besvär och hon läste grundligt i journalen och bad mig sätta mig på olika sätt för att se om det gjorde ont. Långsamt, hoppigt, lätt men inget gjorde ont. Efter det gick vi in till den fruktade gynstolen. Ne, jag tycker faktist inte att det är så farligt. Obehagligt ja, men att en 50+ och en elev i min ålder sitter och tittar på min snippa gör mig faktist inget :P Läkaren började känna och klämma och pratade hela tiden väldigt tydligt om vad hon gjorde och varför, detta för att eleven skulle förstå. Efter känn-delen var det ju dags för ultraljudet. Det jag varit mest ororlig inför. Inte själva ultraljudet för vaginalt ultraljud har jag gjort förr och det är inga problem. Utan för vad de skulle hitta. Som tidigare så berättar läkaren högt pch grundligt vad hon ser och hur man gör undersökningen. Så säger hon "och här har vi vänster äggledare och den ser jättetorr och fin ut och har vi höger äggledare...." Sen säger hon inget mer utan tittar bara på skärmen. Så drar hon ut ultraljudsgrejen och säger åt mig att sätta mig upp så ska vi prata lite om vad hon tror. Där och då bildas det en klump i halsen. Fan, nu hittade de någon, höger äggledare, en tumör? Ska jag dö nu? Tappa håret? Börja behandling eller finns det inget att göra? Tusen frågor snurrade i skallen och jag kände att gråten kom vilken sekund som helst. När jag satt mig upp så rullade läkaren fram till mig på sin pall, titta väldigt allvarligt på mig över glasögonen och frågade........... "är din man onormalt stor?"
Herregud att jag inte dog där och då! XD Jag förtsökte få fram något svar som mest blev "njae...eller.. jag vet inte.. inte överdrivet... eller...ne" samtidigt som jag inte kunde hålla mig för skratt och tårarna började rinna :P Både läkaren och eleven var väldigt allvarsamma och där satt jag och gråtskrattade och verkligen försökte hålla mig för skratt.
Efter det berättade hon att någon tumör hittade hon inte så det behövde jag verkligen inte oroa mig för! Jag hade lite vätska i höger äggledare vilket tyder på att jag hade haft en liten cysta där som nyligen spruckit. Ingen tumör som sagt och det var så skönt! Däremot hittade hon felet eller felen rättare sagt. Det första var att innan mens så får jag eller kan få cystor av äggblåsorna. Nu får ni tänka på att mitt huvud var rätt rörigt efter det att jag trott att hon skulle säga att jag skulle dö och istället frågar om min fästmans penisstorlek XD Men iaf som jag förstod det så var det så att vid ägglossning så släpper ju äggstocken ett ägg som då följer med mensen ut. Men för mig lossnar inte alltid dessa blåsor utan istället fylls de på med vätska och kan bli ordentligt stora. De kan spricka av sig självt men också öka och minska i storlek utan att spricka. Så att jag ibland haft sådan mensvärk att jag legat hemma och kräkts är väl inte så konstigt egentligen. Andra grejen var att min livmoder är bakåtvänd. Jag tror hon sa att ca 10 % av alla kvinnor har en bakåtvänd livmoder. Min sitter på ett väldigt lättillgängligt ställe så vid sex eller överansträngning när jag behöver spänga musklerna där nere så börjar jag helt eneklt att blöda. Livmodern var väldigt lättirriterad och därav alla dessa blödningar. Tredje grejen var att jag tydligen har gastropares även kallad "diabetestarmar". Detta innebär att min magsäck tar längre tid på sig att finfördela maten. Jag har alltid haft en krånglig mage men inte tänk på att det är något annat än min gluten och att jag ätit för mycket sötningsmedel typ :P Detta gör iaf att min tarm är väldigt öm och vid sex och även om jag typ sitter ner kan få ont av stötar mot tarmen. Tarmarna och underlivet ligger så pass nära så det ibland är svårt att veta vartifrån smärtan kommer.
Så tre nya diagnoser ställdes. Dock finns det inget att göra åt detta då jag fortfarande är i barnafödande ålder. Det som isåfall finns att göra är att ta bort min livmoder. Vi ska försöka med att sätta in en hormonspiral för att minska mina blödningar. Jag har väldigt riktig mens nu för tiden och iom att jag blöder till och från mellan mensen med så förlorar jag ju ganska mycket blod och detta kanske är anledningen till at jag de senaste månaderna har varit så trött och orkeslös. Hon sa att hon kunde sätta in en hormonspiral direkt men att det inte verkade som att jag var så mottaglig för det just då. Och grejen är den att jag helst vill undvika hormoner. Tidigare erfarenheter av hormon-preventivmedel för min del är att jag gått upp i vikt och haft väldiga mellanblödningar. Sedan är jag även rädd att detta ska påverka blodsockret då jag vet att mitt blodsocker blir väldigt påverkat av hormonomställningar i kroppen. Vid mens får jag lite högre och det samma om jag blir ledsen eller arg så påverkar detta blodsockret. Men jag ska tillbaka till min barnmorska så ska vi prata igenom om allt detta som nu kommit fram och se vad vi kommer överens om att "behandlingen" blir.
Visst var det lite skit som framkom men jag är ändå väldigt tacksam och glad över att det inte var cancer! Så skönt att kunna släppa den oron. Jag har varit otroligt matt efter besöket och vet inte om det beror på en liten förkylning i kroppen eller om det helt enkelt är så att oron nu har släppt och att det tar ut sin rätt ;) Jag har redan accepterat att jag nu kommer få leva med dessa besvär typ hela livet, det gjorde jag direkt när läkaren berättade det. Besvären kommer gå upp och ner och just nu så är det ganska bra :) Blöder inte alls så mycket och har haft normal mensvärk och ingen "menvärk" mellan blödningarna heller. Bara hoppas på att det fortsätter så här!
P.s det här med att läkaren frågade om min man var väldigt stor? XD Det handlade helt enkelt om att min livmoder sitter lite längre ner nu för tiden och vid stötar kommer han åt livmodertappen. Jag brukar inte ha några som helst problem med att prata om sex men även jag kände mig lite obekväm när denna ryska 50 plus-läkare skulle ge tips på hur han skulle ta mig :P "Testa att han tar dig bakifrån, eller gör det ont? Kommer han in för djupt då? Du får helt enelt säga åt honom att inte trycka på så hårt". Hade hon sagt det med ett leende hade det varit lättare men tanten var ju gravallvarlig XD
